Livsvärldsfenomenologi i ljuset av icke-affirmativ pedagogisk handlingsteori

Livsvärldsfenomenologin är en fruktbar utgångspunktför att beskriva praktiskt pedagogiskt handlande genom att den tar utgångspunkti elevernas och lärarnas levda värld och erbjuder ett språk för att hanteradenna. I svensk och nordisk forskning har ansatsen inspirerat till myckenempirisk pedagogisk forskning. Trots sin styrka är utgångspunkten i den härartikeln att livsvärldsfenomenologin inte på ett tillfredsställande sättteoretiskt förklarar undervisning och lärande. För att svara mot de begreppsligakrav som pedagogiken som vetenskap ställer finns ett behov att bättre förklarahur den lärande människan kan komma att överskrida sin livsvärldsbaseradesocialisering. Lika viktigt är att förklara vilken betydelse och roll detpedagogiska handlandet ska tilldelas i den processen. Det här kapitletsvetenskapliga kontribution består därför i att granska hur den icke-affirmativapedagogiska handlingsteorin (Benner, 2015; Uljens, 1998; Uljens & Ylimaki,2017) kan användas för att precisera och vidareutveckla denlivsvärldsfenomenologiska lärandeteorin. En sådan diskussion har inte förts itidigare forskning på området.