Stretching the drum skin : an analysis of power relations in leadership and succession in the Evangelical Lutheran church in Tanzania-Northern diocese 1942– 1993

I avhandlingen undersöks det norra stiftet (the Northern Diocese) i den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT). Syftet är att studera maktrelationer, i synnerhet manifesterade i framväxten av ledarskap samt i överlämnande och övertagande av ledarskap i detta stift. Undersökningen begränsas till perioden 1942–1993. Den är till sin natur kvalitativ och använder historiska metoder. Forskningen visar att stiftets historia har karakteriserats av både bemyndigande, manipulativa och dominerande relationer. Sådana relationer är uppenbara på olika plan; a) i kampen för indigeniseringen av stiftets ledning, b) i strävan efter att inrätta ett episkopat – en ledarskapsform som ansågs vara relevant i den tanzanianska kontexten, c) i relationen mellan kyrka och stat, d) i uppdelningen av det norra stiftet i tre stift och därtill en självständig kyrka, samt e) i den process som ledde fram till att prästämbetet öppnades för kvinnor. Relationerna i det norra stiftet kan karakteriseras som ett arv från både utländska missionärer och från ett nordtanzanianskt kulturellt sammanhang. Missionärerna som kom med evangeliet rekryterade personer på lokalplanet till sin hjälp. Dessa lokala kristna tog senare över ledarskapet och förde troget vidare arvet från missionärerna. Beträffande ledarskapsstrukturen förblev stiftet därför i det stora hela oförändrat även efter att ledningen blivit tanzaniansk. Med stöd av sin kontext antog stiftet emellertid ett episkopalt ledarskap med biskop, vilket byggde på ledarskapsmodeller i hövdingadömen i området. Denna sammanblandning av olika traditioner kan också ses i motståndet mot att viga kvinnor till prästämbetet – något som varken bland missionärerna eller inom den kulturella kontexten i norra Tanzania ansåg vara genomförbart. Rasbaserade, etniska och könsbaserade skillnader kan anses ha inverkat på relationerna inom stiftet. Sammanfattningsvis kan konstateras att stiftets historia karakteriseras av en slags klassbaserad stratifiering, något som potentiellt kan påverka stiftets verksamhet ännu i dag och därför behöver synliggöras och medvetandegöras.