Sammanfattning
Denna artikel behandlar ideella föreningars upplösning och överlevnad inom ramen för det finländska civilsamhället. I den utforskas skillnader i upplösning mellan nya och gamla former av frivilliga föreningar genom att definiera två undergrupper baserade på grundläggningsår: de som grundats före år 1990 och de som grundats sen dess. Forskningsmaterialet bygger på data om föreningar som är aktiva år 2017, vilka jämförs med enkätdata som samlats in i slutet av 1990-talet (N=3166). Upplösningsgraden bland föreningarna är 15 procent. Teoretiska förklaringsmodeller som används är populationsekologi och nyinstitutionalism. För överlevnad är antalet medlemmar en viktig förutsättning för både gamla och nya föreningar medan inbäddning i andra strukturer är av större betydelse för gamla föreningar. Nya föreningar har en klart högre nedläggningsgrad än gamla föreningar och särskilt många nya fritidsföreningar är kortlivade.
| Originalspråk | Svenska |
|---|---|
| Sidor (från-till) | 246-259 |
| Antal sidor | 14 |
| Tidskrift | Sosiologia |
| Volym | 57 |
| Nummer | 3 |
| Status | Publicerad - 9 okt. 2020 |
| MoE-publikationstyp | A1 Tidskriftsartikel-refererad |
Nyckelord
- föreningar
- föreningsdöd
- nordiskt civilsamhälle
- nya föreningar
- överlevnad