Ett vanligt liv: Berättelser om kvinnligt arbete och hemmafruliv i det efterkrigstida Finland

I denna artikel diskuterar vi minnet av kvinnors förvärvsarbete och hemmafrutillvaro i det efterkrigstida Finland med hjälp av begreppen vanlighet och generationsberättelse. Vi frågar oss hur det vanliga livet tedde sig för unga kvinnor då och huruvida det går att tala om en generationsberättelse när vi studerar hur kvinnorna i vårt material berättar om sina erfarenheter gällande förvärvsliv och om hemmafruskap. I den finländska forskningen framkommer att denna tid kännetecknades av ambivalens gällande normer kring gifta kvinnors relation till arbete. Dels handlade det om att fanns en hög andel kvinnor i förvärvslivet, och att förvärvsarbete sågs som en normalitet åtminstone efter småbarnstiden. Dels uppfattades hemmet, med en hemmavarande mamma, som samhällets kärna. Vi tar vår utgångspunkt i denna ambivalens. De kvinnor vars erfarenheter vi studerat tillhör åldersmässigt samma generation men har ändå i hög grad olika erfarenheter och relation till arbete. Våra informanter upplever sina liv som ”vanliga” trots att de gestaltades på relativt olika sätt