Abstrakti
Denna artikel behandlar ideella föreningars upplösning och överlevnad inom ramen för det finländska civilsamhället. I den utforskas skillnader i upplösning mellan nya och gamla former av frivilliga föreningar genom att definiera två undergrupper baserade på grundläggningsår: de som grundats före år 1990 och de som grundats sen dess. Forskningsmaterialet bygger på data om föreningar som är aktiva år 2017, vilka jämförs med enkätdata som samlats in i slutet av 1990-talet (N=3166). Upplösningsgraden bland föreningarna är 15 procent. Teoretiska förklaringsmodeller som används är populationsekologi och nyinstitutionalism. För överlevnad är antalet medlemmar en viktig förutsättning för både gamla och nya föreningar medan inbäddning i andra strukturer är av större betydelse för gamla föreningar. Nya föreningar har en klart högre nedläggningsgrad än gamla föreningar och särskilt många nya fritidsföreningar är kortlivade.
| Alkuperäiskieli | Ruotsi |
|---|---|
| Sivut | 246-259 |
| Sivumäärä | 14 |
| Julkaisu | Sosiologia |
| Vuosikerta | 57 |
| Numero | 3 |
| Tila | Julkaistu - 9 lokak. 2020 |
| OKM-julkaisutyyppi | A1 Julkaistu artikkeli, soviteltu |