Abstrakti
Biografiska uppgifter om Valborg Aulin (1860–1928) och hennes verksamhet som kompositör. I 1895 fick hon ett pris av sina ”Tre körer för fruntimmersröster med pianoackompanjemang” av 1895 års Kvindernes Udstilling fra Fortid til Nutid i Köpenhamn. Autografens titelsidor bär följande motto: ”Dikta, dikta, sångare glad, Sjung så godt du förmår”. Kring 1903 slutade hon plötsligt att komponera efter att ha dragit sig tillbaka från Stockholms musikliv. I) Örebro använde hon sina influenser och höga sociala ställning för att ägna sig åt att organisera konserter, undervisa klaver och harmonilära och fortsatta att spela på konserter som pianist. Hennes kompositioner avslöjar den kontinentala skolningen, hennes bakgrund som pianist och kunskap om 1800-talets virtuosmusik. Aulin tar också in element av svensk folkmusik i sina verk och blandar estetiska kontinentala drag med en nationell färg, något kören Slåttern i opus 5 nummer 2 visar. Hennes totala produktion för blandad kör finns på Cd:n: Tre Sånger för blandad kör a capella, opus 5 med texter av C. D. af Wirsén och opus 24 Två körer a cappella för blandade röster, till tyska texter av okänd författare översätt till svenska av Erland Lagerlöf. Strax efter utgivningen av opus 24 uppfördes de två körsångerna av den vältränade, unga kören Nya Sångsällskapet på en konsert i Vetenskapsakademien.
Biografiska uppgifter om Laura Constance Netzel (1839–1927), en mera välkänd som kompositör än Aulin, konsertarrangör, dirigent, pianist, sångerska och harpist. Netzel debuterade officiellt som kompositör i 1875 vid Nya Harmoniska Sällskapets “Vokalmusik-soirée” med Qvartetter för Fruntimmersröster till texter av Johan Olof Wallin. Tonsättarnamnet var hemligt, men kompositören var att finna ”bland Harmoniska sällskapets qvinliga medlemmar”. Sångerna ansågs ”synnerligen svåra och invecklade, både i melodiskt och harmoniskt hänseende”. Då Netzel var nära 60 år, kom hon av den nästan 30 år yngre Wilhelm Peterson-Berger att beskrivas som en av »den stockholmska musikdilettantismens mest hersklystna och fransosgalna skyddspatronessor«. Uttalandet från april 1897 säger något om vilken prestation Netzel svarat för genom att leva och verka, att behålla sin positiva inställning och uppnå storartade konstnärliga resultat i en omgivning där ingrodda, negativa och sexistiska åsikter fanns. Hon och hennes kvinnliga kollegor – eller ”hela den förbaskade kjolligan”, som kritikern Tor Andrée kallade dem 1883 – möttes av genusrelaterade fördomar. Kring sekelskiftet rapporterades det om framgångar i Paris, Tyskland, Spanien, England och Rumänien: hennes musik ansågs som djärv, originell och genomsyrad av nordisk ton. Ibland påtalas en ”manlighet” i Netzels verk, en ”manlighet” som troligen var inkompatibel med musikrecensenternas kvinno-syn. Det anges inte vad detta ”manliga” bestod i, eller vilka medel ”Lago” eventuellt kunde (låta bli att) använda för att tillfredsställa deras krav. Recensenter som trotsade ”vedertagna sanningar” och behandlade ”Lago” eller Valborg Aulin positivt, även inom mera djärva stilar och större genrer, poängterar att de var undantag bland kvinnliga kompositörer. I The Musical Courier skrev den franska musikforskaren Eugène Borrel 1905 att ”Lago” hade blivit bemött på ett helt annat sätt om hon hade varit en man. Netzel var framsynt och handlingskraftig, och hon lever vidare genom sin gärning. Hon var inte härsklysten, utan myndig, ärlig och på många sätt modig. På Cd:n finns "Fjäriln och rosen" som uppfördes för första gång vid en halvt privat soaré arrangerad för att hedra den berömda grevinnan Mathilda Taube i Kungliga Musikaliska Akademien: En damkör under herr Lejdströms ledning sjöng "Fjäriln och rosen", en tonsättning av en av Runebergs texter, till livligt gillande. Det ansågs som typisk för kompositörens melodiska stil.
Sw
Biografiska uppgifter om Laura Constance Netzel (1839–1927), en mera välkänd som kompositör än Aulin, konsertarrangör, dirigent, pianist, sångerska och harpist. Netzel debuterade officiellt som kompositör i 1875 vid Nya Harmoniska Sällskapets “Vokalmusik-soirée” med Qvartetter för Fruntimmersröster till texter av Johan Olof Wallin. Tonsättarnamnet var hemligt, men kompositören var att finna ”bland Harmoniska sällskapets qvinliga medlemmar”. Sångerna ansågs ”synnerligen svåra och invecklade, både i melodiskt och harmoniskt hänseende”. Då Netzel var nära 60 år, kom hon av den nästan 30 år yngre Wilhelm Peterson-Berger att beskrivas som en av »den stockholmska musikdilettantismens mest hersklystna och fransosgalna skyddspatronessor«. Uttalandet från april 1897 säger något om vilken prestation Netzel svarat för genom att leva och verka, att behålla sin positiva inställning och uppnå storartade konstnärliga resultat i en omgivning där ingrodda, negativa och sexistiska åsikter fanns. Hon och hennes kvinnliga kollegor – eller ”hela den förbaskade kjolligan”, som kritikern Tor Andrée kallade dem 1883 – möttes av genusrelaterade fördomar. Kring sekelskiftet rapporterades det om framgångar i Paris, Tyskland, Spanien, England och Rumänien: hennes musik ansågs som djärv, originell och genomsyrad av nordisk ton. Ibland påtalas en ”manlighet” i Netzels verk, en ”manlighet” som troligen var inkompatibel med musikrecensenternas kvinno-syn. Det anges inte vad detta ”manliga” bestod i, eller vilka medel ”Lago” eventuellt kunde (låta bli att) använda för att tillfredsställa deras krav. Recensenter som trotsade ”vedertagna sanningar” och behandlade ”Lago” eller Valborg Aulin positivt, även inom mera djärva stilar och större genrer, poängterar att de var undantag bland kvinnliga kompositörer. I The Musical Courier skrev den franska musikforskaren Eugène Borrel 1905 att ”Lago” hade blivit bemött på ett helt annat sätt om hon hade varit en man. Netzel var framsynt och handlingskraftig, och hon lever vidare genom sin gärning. Hon var inte härsklysten, utan myndig, ärlig och på många sätt modig. På Cd:n finns "Fjäriln och rosen" som uppfördes för första gång vid en halvt privat soaré arrangerad för att hedra den berömda grevinnan Mathilda Taube i Kungliga Musikaliska Akademien: En damkör under herr Lejdströms ledning sjöng "Fjäriln och rosen", en tonsättning av en av Runebergs texter, till livligt gillande. Det ansågs som typisk för kompositörens melodiska stil.
Sw
Alkuperäiskieli | Ruotsi |
---|---|
Tuotoksen media | CD |
Kustantaja | Swedish Society Discofil |
Julkaisupaikka | Örebro |
Painos | SCD1191 |
Tila | Julkaistu - 2024 |
OKM-julkaisutyyppi | O2 Other |