Klimatansvar utan skuldkänsla: Perspektiv på ansvarsfrågan i Evangelisk-lutherska kyrkans klimatdokument

Artikelns syfte är att kartlägga hur Finlands evangelisk-lutherska kyrka diskuterar sitt klimatansvar. Den fråga som ställs är hur detta ansvar definieras a) historiskt b) idag och c) i fråga om de kommande generationerna. Studien utgår från Evangelisk-lutherska kyrkans viktigaste klimatdokument (Tacksamhet, respekt, måttfullhet. Klimatprogram för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland [2008], Kyrkans energi- och klimatstrategi: En kolneutral kyrka 2030 [2019], Handbok för Kyrkans miljödiplom [första versionen 2001, senaste uppdateringen 2021]). Artikeln placerar kyrkans klimatdokument i en kontext av klimatrelaterade ansvarsfrågor och ekoteologi. Artikelns första del utforskar kyrkans klimatansvar i ett historiskt perspektiv, och fokuserar på kyrkans historiebruk (det mnemoniska perspektivet – hur kyrkan kommer ihåg sin egen historia i förhållande till miljöfrågor). Den andra delen studerar räckvidden av kyrkans ansvar idag (det intragenerationella, synkrona perspektivet) och för de kommande generationerna (det intergenerationella, diakrona perspektivet). Artikeln kommer fram till att medan ansvaret historiskt och idag definieras rätt tydligt, är den intergenerationella, framåtriktade ansvarsdefinitionen vag. Detta föranleds av den starka betoningen på kärlek och tro i stället för skuld som den drivande kraften bakom en förändring mot en mer hållbar relation till naturen. Kyrkans klimatdokument är på många sätt ambitiösa men de väcker också en kritisk fråga som framtidens generationer kommer att ställa ifall vi inte gör det idag: hur ska vårt intergenerationella klimatansvar se ut om skulden för våra ohållbara val inte är en viktig del av dess definition?