Abstrakti
Utifrån en humanistisk livssyn kan människans självutveckling ses som det ultimata pedagogiska målet. Det är i mötet med andra människor som barns själv utvecklas, genom spegling och idealisering. Syftet med denna artikel är att visa på vad pedagogers uppgift att stöda en positiv utveckling av små barns själv-i-relation kan innebära i pedagogisk praxis, utifrån en självpsykologisk teoribildning. Detta exemplifieras genom tolkning av tre videofilmade episoder ur pedagogers och barns vardag. För att läsaren skall förstå tolkningarna ges först en kortfattad skiss av självets uppbyggnad och utveckling liksom också av självobjektens betydelse enligt självpsykologisk teori, samtidigt som modeller av det tredimensionella självet och motsvarande självobjekt presenteras. De tre videobandade observationerna disku- teras med hänsyn till pedagogers förmåga – liksom också deras oförmåga och underlåtenhet – att fungera som självobjekt och stärka barnens själv-i-relation. Slutligen diskuteras hur denna förmåga kunde främjas genom utbildning och fortbildning.
| Alkuperäiskieli | Ei tiedossa |
|---|---|
| Otsikko | Forskningsperspektiv på barnträdgårdslärares professionalism |
| Toimittajat | Eva Ahlskog-Björkman, Ann-Christin Furu |
| Kustantaja | Åbo Akademi, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier |
| Sivut | 55–71 |
| ISBN (elektroninen) | 978-952-12-3280-0 |
| ISBN (painettu) | 978-952-12-3279-4 |
| Tila | Julkaistu - 2015 |
| OKM-julkaisutyyppi | A3 Kirjan osa tai toinen tutkimuskirja |