Att bli med besväret i litteraturundervisningen: Posthumanistiska perspektiv på bilderboken i årskurs 7–9 och gymnasiet

Den här avhandlingen intresserar sig för bilderboken i litteraturundervisningen i årskurs 7–9 och gymnasiet ur ett posthumanistiskt perspektiv. Avhandlingens syfte är att utforska vad bilderboken kan sätta i rörelse i litteraturundervisningen med ungdomar. Centrala begrepp i avhandlingen är Donna Haraways att bli med besväret och Karin Murris bilderboken som provokation. Att bli med besväret innebär att rubba förståelser och röra upp svar i förhållande till vår samtid, medan bilderboken som provokation handlar om hur bilderböcker kan störa invanda tankemönster och väcka nya tankar och frågor hos eleverna.
Avhandlingens analytiska frågor fokuserar på hur bilderboken kan fungera och förstås som en provokation i litteraturundervisningen med ungdomar, samt hur provokationerna framträder i relation till att bli med besväret. Avhandlingen tar således utgångspunkt i posthumanistisk teori, vilken utmanar antropocentriskt tänkande och betonar rörlighet, processer och tillblivelser. Metodologiskt utgår avhandlingen från postkvalitativ metodologi, vilken tar avstamp i posthumanistiska teorier och betraktar forskningen som en pågående process där både forskaren och det beforskade ständigt formas och omformas.
Avhandlingen utgörs av tre delstudier: två klassrumsstudier och en bilderboksanalys. Materialet i avhandlingen består dels av de bilderböcker som utforskas, dels av videoinspelningar från de båda klassrumsstudierna. I den första delstudien undersöks hur elever i årskurs åtta förhandlar med obestämbarheter i Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg (2018). I den andra delstudien diskuteras att förhålla sig till ovisshet i litteraturundervisningen med utgångspunkt i en analys av Linda Bondestams Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl (2020). I den tredje delstudien utforskas vad Furan av Lisen Adbåge (2021) sätter i rörelse i gymnasiets litteraturundervisning, vilket diskuteras i relation till begreppet att bli med besväret.
Sammantaget visar de tre delstudierna att bilderböckerna kan sätta i gång meningsskapande processer i litteraturundervisningen med ungdomar, och att det är drag i bilderböckerna som inte går att bestämma entydigt som initierar dessa processer och därmed fungerar som provokation. Att det finns ett visst mått komplexitet i bilderböckerna är således avgörande för att denna provokation ska ske. Vidare visar delstudierna att detta skapar en ovisshet att förhålla sig till i litteraturklassrummet. Att bli med besväret föreslås som ett möjligt förhållningssätt till denna ovisshet.
Resultaten från delstudierna diskuteras i relation till avhandlingens syfte och analytiska frågor. I diskussionen nyanseras förståelsen av Murris begrepp provokation. Dessutom fördjupas förståelsen av att bli med besväret i förhållande till litteraturundervisningen. Diskussionen pekar på hur litteraturarbetet kan förstås som en kollektiv, meningsskapande process där både mänskliga och icke-mänskliga kroppar deltar. Därtill har bilderbokens materialiteter, utöver form och innehåll, potential att fungera som provokation och skapa epistemisk dissonans och känslomässig turbulens. Diskussionen belyser också hur litteraturarbetet kan förstås som världsskapande, vilket i sin tur innebär att litteraturarbetet inte bara påverkas av den väv av relationer som omger det, utan även har potential att påverka omvärlden.
Avhandlingen visar därmed att bilderboken genom sin komplexitet kan fungera som en provokation i litteraturundervisningen. Som sådan har den potential att fungera som en ingång till att hantera ambivalens och ovisshet i litteraturundervisningen, och även i förhållande till omvärlden – att bli med besväret. Genom det posthumanistiska perspektivet bidrar avhandlingen med att nyansera och vidga litteraturdidaktiska ingångar till bilderboken.