When the Dam Burst: Perspectives on Genre and Tellability in Testimonies of Rape

Hösten 2017 uppmärksammade MeToo-rörelsen förekomsten av sexuellt våld i alla hörn av världen, inklusive de svenskspråkiga delarna av Finland. En feministisk kampanj med namnet Dammen brister publicerade 950 vittnesmål om sexuella trakasserier och övergrepp som hade upplevts inom minoriteten, medan uppropet som publicerades i samband med kampanjen krävde att tystnaden kring sexuellt våld skulle brytas. Utöver brytandet av tystnaden ger vittnesmålen även en inblick i upplevelsen av våldet, en viktig aspekt som denna avhandling hävdar att det ofta bortses från. Kampanjen uppmärksammar inte bara problemet, utan ger också kunskap som kan bredda vår förståelse av det. Med en folkloristisk utgångspunkt, som förutsätter ett samband mellan berättelsers form, innehåll och mening, undersöker avhandlingen hur berättelserna presenteras. Därigenom ämnar avhandlingen ge insikt i de sociala och kulturella sammanhang som ramar in och informerar om hur våldtäkt berättas och upplevs.
Avhandlingens syfte är att studera hur kvinnor berättar om våldtäkt inom kampanjen, och fokuserar därför på 360 vittnesmål som beskriver upplevelser av våldtäkt. Kampanjens räckvidd innebär att många olika erfarenheter av våldtäkt presenteras bland vittnesmålen, vilket förmedlar mångfalden av möjliga erfarenheter samt den tvetydighet som kan omge en upplevelse av våldtäkt. Med metoderna närläsning och lyssnande håller avhandlingen sig nära materialet, och utgår från skribenternas sätt att berätta och skapa mening från sina erfarenheter. Genom att utgå från en uppfattning om berättbarhet (eng. tellability) som avhängigt publikens förmåga att höra berättelsen på det avsedda sättet, uppfattas kampanjen som en plats med ökad berättbarhet, eftersom den erbjöd skribenterna en plats där de kunde dela sina upplevelser med antagandet om att de skulle bli trodda och validerade, snarare än ifrågasatta och anklagade. Begreppen genre och positionering ger teoretisk insikt i hur olika berättarstrukturer och strategier används för att förmedla vissa betydelser, samt hur det berättbara utrymmet i Dammen brister tillät skribenterna att avvika från och utmana narrativa förväntningar.
Denna avhandling ger insikt i de olika sätt våldtagna kvinnor kan berätta sina erfarenheter. Som ett svårt ämne att berätta om, hävdas det vara avgörande att låta de utsatta få utrymme att berätta så lite eller så mycket som de vid det tillfället anser nödvändigt, utan att kräva att de följer en specifik struktur eller diskurs. En sådan förståelse av berättandet om våldtäkt skulle öka ämnets berättbarhet och därmed ge kvinnor möjlighet att tolka och återskapa upplevelsen på eget sätt. Därav bidrar denna avhandling till att göra kvinnors egna berättelser om våldtäkt hörbara och respekterade.