Vem ser människan? En etnografisk teologisk fallstudie om Mikaelsförsamlingens arbete med asylsökande och flyktingar

Denna avhandling är en etnografisk teologisk fallstudie om Mikaelsförsamlingens arbete med asylsökande och flyktingar. Genom att studera församlingens verksamhet svarar jag på frågan: Hur kan vi bättre förstå kyrkans arbete med flyktingar och asylsökande? Ämnet har fått ny aktualitet i och med det ökade antalet asylsökande i Finland. Som metoder använde jag deltagande observation och intervjuer. I avhandlingen belyses kyrkans flyktingar med flyktingar och asylsökande från tre olika perspektiv.

I avhandlingens 2:a kapitel studerar jag de aspekter i Finlands asylpolitik och lagstiftning som orsakar asylsökandes hjälpbehov från församlingen. Jag presenterar lagstiftning och myndigheters praxis samt tar in kommentarer från bland annat Mikaelsförsamlingens anställda för att belysa hur de försvagar asylsökandes rättsliga ställning.

I avhandlingens 3:e kapitel behandlar jag frågan om hur vi kan bättre förstå kyrkans arbete med asylsökande och flyktingar på en samhällsfilosofisk nivå. Jag svarar på frågan genom att undersöka de grundläggande premisser som förklarar asylsökandenas och flyktingarnas behov av Mikaelsförsamlingens hjälp. Jag använder Hannah Arendts tänkande som analysverktyg. Hennes tanke om “rätten att ha rättigheter” bidrar med en fördjupad förståelse om asylsökandes svåra läge i Finland. Jag argumenterar även för att Arendts tänkande synliggör betydelsen av att stora institutioner, såsom kyrkan, hjälper flyktingar.

I avhandlingens 4:e kapitel undersöker hur det teologiska begreppet gästfrihet hjälper att bättre förstå kyrkans arbete med asylsökande och flyktingar. Begreppet synliggör den bakomliggande faktorn som möjliggör kyrkans arbete med flyktingar. Att beskriva Mikaelsförsamlingens arbete med begreppet gästfrihet kan enligt mig också synliggöra växelverkan mellan kyrkan och flyktingar som annars kan förbli osynlig.