Survivability of Territorial Autonomy: A Study of Contributory Factors that Explain the Preservation and Secession of Autonomous Territories

Forskare och politiska beslutsfattare dryftar ofta huruvida upprättandet av autonoma territorier kan avhjälpa missnöje som en minoritetsgrupp inom ett moderland kan uppleva eller huruvida sådana lösningar i förlängningen kan leda till dess secession och upprättande av en egen suverän stat. Syftet med denna avhandling är att identifiera faktorer relaterade till etnicitet och identitet samt välfärd och livskraft som har bidragit mest till autonomikollaps genom secession för en del autonoma territorier. En motsvarande teoretisk modell beträffande separatism och secession baserad på perspektiv på alienation och missnöje mellan grupper utformas.

I studien tillämpas en mixed-methods ansats. Kvantitativ analys i form av Cox regressionsanalys genomförs först med tidsseriedata som har sammanställts av författaren för elva oberoende variabler och för 53 autonoma territorier som har upplevt 68 autonomiperioder mellan åren 1901 och 2020. Därefter genomförs kvalitativ fallstudieanalys genom överlevnadsanalys med processpårning för de mest signifikanta oberoende variablerna enligt den kvantitativa analysen. Analysen görs på ett autonomt territorium som upplöstes genom secession från sitt moderland och på ett som bestod som sådant fram till år 2020. Forskningsdata består av demografiska, geografiska, makro- och socioekonomiska indikatorer, uttalanden av makthavare i medier och kammarsammanträden, valprogram och -resultat, opinionsundersökningar, samt tidigare forskning.

Den kvantitativa analysen indikerar att relativ ekonomisk deprivation i form av BNP per capita och etnisk säregenhet i form av både språk och religion bidrar till autonomikollaps genom secession. De kvalitativa analyserna förefaller bekräfta resultaten gällande relativ ekonomisk status ur ett bredare perspektiv. Den första fallstudien beträffande Malta indikerar att förekomsten av relativ ekonomisk deprivation bidrog till dess secession år 1964. Den andra fallstudien avseende Caymanöarna indikerar att dess relativa ekonomiska välstånd har hämmat secession. Däremot förefaller de kvalitativa analyserna inte bekräfta resultaten från den kvantitativa analysen beträffande språklig och religiös säregenhet. Den första fallstudien indikerar inte att sådan säregenhet i Malta bidrog till dess secession från sitt moderland och den andra fallstudien indikerar inte heller att frånvaro av sådan säregenhet i Caymanöarna kan förklara frånvaron av secession för territoriets del.

Resultaten i denna studie antyder således att relativ generell ekonomisk deprivation framom välstånd bidrar väsentligt till uppkomsten av autonomikollaps genom secession medan kombinerad språklig och religiös säregenhet kan bidra men i mindre utsträckning.

Nyckelord: Territoriell autonomi, separatism, secession, statsformation, minoriteter, missnöje, etnisk identitet, relativ deprivation, relativt välstånd