Abstract
Denna artikel behandlar ideella föreningars upplösning och överlevnad inom ramen för det finländska civilsamhället. I den utforskas skillnader i upplösning mellan nya och gamla former av frivilliga föreningar genom att definiera två undergrupper baserade på grundläggningsår: de som grundats före år 1990 och de som grundats sen dess. Forskningsmaterialet bygger på data om föreningar som är aktiva år 2017, vilka jämförs med enkätdata som samlats in i slutet av 1990-talet (N=3166). Upplösningsgraden bland föreningarna är 15 procent. Teoretiska förklaringsmodeller som används är populationsekologi och nyinstitutionalism. För överlevnad är antalet medlemmar en viktig förutsättning för både gamla och nya föreningar medan inbäddning i andra strukturer är av större betydelse för gamla föreningar. Nya föreningar har en klart högre nedläggningsgrad än gamla föreningar och särskilt många nya fritidsföreningar är kortlivade.
| Original language | Swedish |
|---|---|
| Pages (from-to) | 246-259 |
| Number of pages | 14 |
| Journal | Sosiologia |
| Volume | 57 |
| Issue number | 3 |
| Publication status | Published - 9 Oct 2020 |
| MoE publication type | A1 Journal article-refereed |