Naturen orsakar ingen hungersnöd [Essä]

De senaste tvåhundra åren har de västerländskaperspektiven på hungersnöd och vad som orsakar den underbyggts av tvåsammanlänkade missuppfattningar. Den ena idén handlar om att svält uppstår dådet finns för många munnar och för lite mat, den andra om att ”naturen” alltid är den primära orsaken bakom hungersnöd. Början till dessa uppfattningar kan spåras till denengelska prästen och nationalekonomen Thomas Robert Malthus. Trots att kontentan i Malthus påståenden har blivit vederlagd har inte stävjat deras fortsatta popularitet.

Det är varken torka eller missväxt somförorsakar hungersnöd. Sedan 1980-talet har inte bara definitioner avhungersnöd reviderats, utan de tidigare gängse förklaringarna av dess orsakerhar kastats omkull. I dag vet vi att hungersnöd inte betyder att människor dörpå grund av att det inte finns tillräckligt med mat, utan för att de av olikaorsaker inte har tillgång till livsmedel. Förhöjd dödlighet är inte heller ettoumbärligt kriterium för hungersnöd. Trots att naturen fortsättningsvis kanvara en faktor är hungersnöd numera framför allt ett samhälleligt och politisktfenomen som går att lösa om det finns politisk vilja och ansvarsskyldighet.Tyvärr riskerar de hotbilder som målas upp i klimatdebatten att ge nytt liv åtgamla men felaktiga uppfattningar om "naturens hämnd"