Mer-än-lokalt och paradoxalt: En teoretisk ontologisk utredning av skrivande-med-GenAI

I denna teoretiskt orienterade artikel belyser vi skrivandets förutsättningar i relation till sociomateriella perspektiv och generativ artificiell intelligens (GenAI) samt diskuterar vilka didaktiska överväganden som det som vi begreppsliggör som skrivande-med-GenAI kan aktualisera. Vi menar att GenAI medför en ontologisk förskjutning i hur skrivande förstås: från att ha förståtts som en människocentrerad aktivitet till att i högre utsträckning relationell och sammanflätad process där mänskliga och icke-mänskliga aktörer ingår. Med hjälp av teorier som aktör-nätverksteori och agentisk realism diskuteras skrivande-med-GenAI som ett fenomen där teknologin fungerar som både möjliggörare och omöjliggörare. Artikeln lyfter därmed fram en paradox: GenAI erbjuder nya möjligheter för lärande och meningsskapande, men omöjliggör samtidigt lärande, bedömning och rättssäkerhet i utbildningen, och får dessutom globala konsekvenser. Författarna föreslår att skrivande bör förstås som en process-produkt och som mer-än-lokalt, där både skrivandet och texten är resultat av intra-aktioner mellan olika aktörer, som verkar lokalt såväl som globalt. Artikeln avslutas med en uppmaning till reflektion och dialog kring skrivande-med-GenAI, där författarna pläderar för att utbildningen bör skapa utrymme för didaktisk osäkerhet och kritisk medvetenhet i ett alltmer föränderligt teknologiskt landskap.