Abstract
Utveckling av fältmetoder för identifiering av sura sulfatjordar
Tunnistus-projektets slutrapport
Under Tunnistus - projektet utvecklades metoder för att snabbare än tidigare kunna identifiera och riskbedöma sura sulfatjordar. Målsättningarna med projektet var att: 1) utveckla pålitliga och fungerande
metoder för att identifiera sura sulfatjordar för fält- och laboratorieförhållanden, 2) utveckla metoder för
att bedöma jordens försurningspotential, och 3) att sprida information om sura sulfatjordar och de nyutvecklade metoderna till speciellt de som arbetar inom miljösektorn.
Efter en kraftig och snabb väteperoxidoxidation var det i fält- och laboratorieförhållanden möjligt att
på ca 2 h identifiera och bedöma försurningspotentialen av sura sulfatjordar. Efter väteperoxidoxidationen
är en kombination av uppmätta pH- och sulfatvärden (pHFOX ja SFOX) tillräckligt pålitlig för att identifiera
en sur sulfatjord. En nackdel är emellertid att pHFOX inte är lämplig för jordprov som har över 20 % LOI.
De försnabbande metoderna kräver en del apparatinvesteringar men dessa är mycket användbara för flertal operatörer.
Den traditionella inkubationsmetoden är den mest pålitliga identifieringsmetoden men identifieringen
är tidskrävande (9–19 veckor). Inkubationstiden försnabbades emellertid på ett pålitligt sätt och identifieringen skedde som snabbast på 2–3 veckor, och utan användning av kemikalier.
Efter att en sur sulfatjord har identifierats kan man ta följande steg och bedöma försurningspotentialen. Då övergår man till riskbedömningen av en sur sulfatjord. Försurningspotentialen kan bedömas genom att mäta svavelhalten efter en väteperoxidoxidation (SFOX), vilket kan utföras i fält på 2 h. Dessutom
undersöktes och vidareutvecklades ett flertal andra riskbedömningsmetoder som alla baserar sig på försurningspotentialen. Till exempel den potentiella utbytbara aciditeten efter en 19 veckors inkubation
(TIA) eller väteperoxidoxidation (TPA), samt metoder baserade på mängden svavel eller sulfider i proven.
Utförandet av dessa metoder kräver lite mera tid och laboratoriefärdigheter.
I projektet skapades nya kriterier för identifieringen och riskbedömningen av sura sulfatjordar. Termen pseudo sur sulfatjordsmaterial togs på nytt i bruk. För de utvecklade försnabbade fältmetoderna gavs
nya gränsvärden för en identifiering av sura sulfatjordar. Jordartens betydelse för en identifiering och
riskbedömning togs i beaktandet genom att ge enskilda kriterier för mineraljorden, gyttjan och torven. För
riskbedömningen var det möjligt att ge jordartsspecifika rekommendationer för en åtgärdsgräns.
Tunnistus-projektets slutrapport
Under Tunnistus - projektet utvecklades metoder för att snabbare än tidigare kunna identifiera och riskbedöma sura sulfatjordar. Målsättningarna med projektet var att: 1) utveckla pålitliga och fungerande
metoder för att identifiera sura sulfatjordar för fält- och laboratorieförhållanden, 2) utveckla metoder för
att bedöma jordens försurningspotential, och 3) att sprida information om sura sulfatjordar och de nyutvecklade metoderna till speciellt de som arbetar inom miljösektorn.
Efter en kraftig och snabb väteperoxidoxidation var det i fält- och laboratorieförhållanden möjligt att
på ca 2 h identifiera och bedöma försurningspotentialen av sura sulfatjordar. Efter väteperoxidoxidationen
är en kombination av uppmätta pH- och sulfatvärden (pHFOX ja SFOX) tillräckligt pålitlig för att identifiera
en sur sulfatjord. En nackdel är emellertid att pHFOX inte är lämplig för jordprov som har över 20 % LOI.
De försnabbande metoderna kräver en del apparatinvesteringar men dessa är mycket användbara för flertal operatörer.
Den traditionella inkubationsmetoden är den mest pålitliga identifieringsmetoden men identifieringen
är tidskrävande (9–19 veckor). Inkubationstiden försnabbades emellertid på ett pålitligt sätt och identifieringen skedde som snabbast på 2–3 veckor, och utan användning av kemikalier.
Efter att en sur sulfatjord har identifierats kan man ta följande steg och bedöma försurningspotentialen. Då övergår man till riskbedömningen av en sur sulfatjord. Försurningspotentialen kan bedömas genom att mäta svavelhalten efter en väteperoxidoxidation (SFOX), vilket kan utföras i fält på 2 h. Dessutom
undersöktes och vidareutvecklades ett flertal andra riskbedömningsmetoder som alla baserar sig på försurningspotentialen. Till exempel den potentiella utbytbara aciditeten efter en 19 veckors inkubation
(TIA) eller väteperoxidoxidation (TPA), samt metoder baserade på mängden svavel eller sulfider i proven.
Utförandet av dessa metoder kräver lite mera tid och laboratoriefärdigheter.
I projektet skapades nya kriterier för identifieringen och riskbedömningen av sura sulfatjordar. Termen pseudo sur sulfatjordsmaterial togs på nytt i bruk. För de utvecklade försnabbade fältmetoderna gavs
nya gränsvärden för en identifiering av sura sulfatjordar. Jordartens betydelse för en identifiering och
riskbedömning togs i beaktandet genom att ge enskilda kriterier för mineraljorden, gyttjan och torven. För
riskbedömningen var det möjligt att ge jordartsspecifika rekommendationer för en åtgärdsgräns.
| Original language | Swedish |
|---|---|
| Publisher | Suomen ympäristökeskus |
| Number of pages | 111 |
| Volume | 43 |
| ISBN (Print) | 978-952-11-5435-5 |
| Publication status | Published - 2021 |
| MoE publication type | D4 Published development or research report or study |
Publication series
| Name | Suomen ympäristökeskuksen raportteja |
|---|---|
| ISSN (Print) | 1796-1726 |