Abstract
Claes Andersson har varit en radikal förnyare av den finlandssvenska poesin både vad gäller ämnen och formella grepp, inte minst har han öppnat upp genren för samtidens sociala frågor. Artikeln behandlar förhållandet mellan individen och samhället i Anderssons 1960- och 1970-talspoesi. Ett urval dikter analyseras i sin vänsterideologiska samtidskontext och i relation till tidens aktuella teorier inom sociologi, marxism och psykiatri. Tre tematiska aspekter strukturerar framställningen: solidaritet, urban anonymitet och psykiatrins roll.
| Original language | Undefined/Unknown |
|---|---|
| Pages (from-to) | 101–126 |
| Journal | Joutsen |
| Volume | 2015 |
| Publication status | Published - 2015 |
| MoE publication type | A1 Journal article-refereed |