Fifflande fogdar: Implementeringen av en ny förvaltningskultur i riksdelen Finland under tidigt 1600-tal

I uppsatsen undersöks häradsfogdarnas verksamhet i Finland under tidigt 1600-tal. Fogdarna hade en central roll inom skatteuppbörden och var därmed av vital betydelse för upprätthållandet av den svenska statsmaktens centrala funktioner. De befann sig mellan kronan, som ställde krav på pålitlighet och effektivitet, och undersåtarna som förväntade sig att en statens ämbetsman var opartisk. Fogdarna var kortvariga i sitt ämbete men deras uppdrag gav dem många möjligheter till korrupta beteenden. Mitt syfte är att utröna i vilken mån de gjorde sig skyldiga till ämbetsmannamissbruk och vilka åtgärder för att minimera detta som togs från kronans sida. Källmaterialet består av ett statligt regelverk i förändring
och av protokoll från olika rannsakningar. Det framgår av min undersökning att en
undersökning bland allmogen av ämbetsmannamissbruk där fogdarna var närvarande var ineffektiv. Under Gustav II Adolfs tid inordnades fogdarna stegvis i en ny byråkratisk struktur som gav möjlighet till en effektivare intern kontroll samtidigt som kronan också aktivt prövade externa kontrollmekanismer.