Edvard Griegs konsertuvertyr I höst, opus 11

Camilla Hambro

Edvard Griegs konsertuvertyr I höst, opus 11

Culture, History and Philosophy

Research output: Chapter in Book/Conference proceeding › Chapter › Scientific

Abstract

Konsertuvertyren I höst (1866), opus 11, är ett av Edvard Griegs tidigaste orkesterverk. Den lyfts ofta fram som det tidigaste exemplet på direkt användning av norsk folkmusik i Griegs verk. Grieg höll tillbaka verket i över 20 år innan det upp fördes. I Höst har inte fått någon stark position i konsertkanon efter Griegs död 1907. En närmare granskning av I höst visar den unge Griegs möjliga vägval då han under 1860-talet successivt bröt sig ur Leipzigtraditionen för att utveckla ett mer norskt eller nordiskt tonspråk. Hur kunde en ung kompositör göra det i praktiken? Kapitlet utforskar Griegs bakgrund, inspirationskällor och vägval då han lade om sitt tonspråk. På vilket sätt kunde folkmusikinslag användas som ett direkt citat eller som en inspirationskälla för hans musikaliska uttryckssätt? I kapitlet diskuteras vad det innebar att han valde att skriva en konsertuvertyr, historiskt sett en ”Janus-genre” som tar sin utgångspunkt i den traditionella sonatformen, samtidigt som den ligger till grund för den nya genren ”symfonisk dikt”. Kapitlet studerar dessutom receptionen från då Grieg började ta med I höst på sina konsertprogram över två decennier efter dess tillkomst. Genom analys av partitur försöker kapitlet också avslöja hur den 22-årige Grieg gick till väga för att skapa en ”norsk” musik. Senare valde han antingen att skriva arrangemang – i två fall variationsstycken – direkt baserade på folkmusik eller att komponera musik som i större eller mindre utsträckning upplevdes ha ”rötter i norsk tonkänsla, men utan att vara ett direkt lån från folkmusik”. I höst är därmed ett unikt exempel på att Grieg använder båda metoderna sida vid sida, i ett och samma verk.

Original language	Swedish
Title of host publication	Strömningar: Musik, kultur och världar i rörelse
Subtitle of host publication	Festskrift till Johannes Brusila
Editors	Kaj Ahlsved, Niklas Nyqvist, Ros-Mari Djupsund
Place of Publication	Åbo
Publisher	Åbo Akademi University Press
Pages	147-171
ISBN (Electronic)	978-952-389-079-4
ISBN (Print)	978-952-389-078-7
Publication status	Published - 2 Nov 2024
MoE publication type	B2 Part of a book or another research book

Access to Document

https://www.doria.fi/handle/10024/190509Licence: All rights reserved

Cite this

@inbook{e59215f1ff76439b9fdfbf9d32e5ec49,

title = "Edvard Griegs konsertuvertyr I h{\"o}st, opus 11",

abstract = "Konsertuvertyren I h{\"o}st (1866), opus 11, {\"a}r ett av Edvard Griegs tidigaste orkesterverk. Den lyfts ofta fram som det tidigaste exemplet på direkt anv{\"a}ndning av norsk folkmusik i Griegs verk. Grieg h{\"o}ll tillbaka verket i {\"o}ver 20 år innan det upp f{\"o}rdes. I H{\"o}st har inte fått någon stark position i konsertkanon efter Griegs d{\"o}d 1907. En n{\"a}rmare granskning av I h{\"o}st visar den unge Griegs m{\"o}jliga v{\"a}gval d{\aa} han under 1860-talet successivt br{\"o}t sig ur Leipzigtraditionen f{\"o}r att utveckla ett mer norskt eller nordiskt tonspråk. Hur kunde en ung komposit{\"o}r g{\"o}ra det i praktiken? Kapitlet utforskar Griegs bakgrund, inspirationsk{\"a}llor och v{\"a}gval då han lade om sitt tonspråk. På vilket s{\"a}tt kunde folkmusikinslag anv{\"a}ndas som ett direkt citat eller som en inspirationsk{\"a}lla f{\"o}r hans musikaliska uttryckss{\"a}tt? I kapitlet diskuteras vad det innebar att han valde att skriva en konsertuvertyr, historiskt sett en ”Janus-genre” som tar sin utgångspunkt i den traditionella sonatformen, samtidigt som den ligger till grund f{\"o}r den nya genren ”symfonisk dikt”. Kapitlet studerar dessutom receptionen från då Grieg b{\"o}rjade ta med I h{\"o}st på sina konsertprogram {\"o}ver två decennier efter dess tillkomst. Genom analys av partitur f{\"o}rs{\"o}ker kapitlet också avsl{\"o}ja hur den 22-årige Grieg gick till v{\"a}ga f{\"o}r att skapa en ”norsk” musik. Senare valde han antingen att skriva arrangemang – i två fall variationsstycken – direkt baserade på folkmusik eller att komponera musik som i st{\"o}rre eller mindre utstr{\"a}ckning upplevdes ha ”r{\"o}tter i norsk tonk{\"a}nsla, men utan att vara ett direkt lån från folkmusik”. I h{\"o}st {\"a}r d{\"a}rmed ett unikt exempel på att Grieg anv{\"a}nder båda metoderna sida vid sida, i ett och samma verk. ",

author = "Camilla Hambro",

year = "2024",

month = nov,

day = "2",

language = "Svenska",

isbn = "978-952-389-078-7 ",

pages = "147--171",

editor = "Kaj Ahlsved and Nyqvist, {Niklas } and Ros-Mari Djupsund",

booktitle = "Str{\"o}mningar: Musik, kultur och v{\"a}rldar i r{\"o}relse",

publisher = "{\AA}bo Akademi University Press",

address = "Finland",

}

TY - CHAP

T1 - Edvard Griegs konsertuvertyr I höst, opus 11

AU - Hambro, Camilla

PY - 2024/11/2

Y1 - 2024/11/2

N2 - Konsertuvertyren I höst (1866), opus 11, är ett av Edvard Griegs tidigaste orkesterverk. Den lyfts ofta fram som det tidigaste exemplet på direkt användning av norsk folkmusik i Griegs verk. Grieg höll tillbaka verket i över 20 år innan det upp fördes. I Höst har inte fått någon stark position i konsertkanon efter Griegs död 1907. En närmare granskning av I höst visar den unge Griegs möjliga vägval då han under 1860-talet successivt bröt sig ur Leipzigtraditionen för att utveckla ett mer norskt eller nordiskt tonspråk. Hur kunde en ung kompositör göra det i praktiken? Kapitlet utforskar Griegs bakgrund, inspirationskällor och vägval då han lade om sitt tonspråk. På vilket sätt kunde folkmusikinslag användas som ett direkt citat eller som en inspirationskälla för hans musikaliska uttryckssätt? I kapitlet diskuteras vad det innebar att han valde att skriva en konsertuvertyr, historiskt sett en ”Janus-genre” som tar sin utgångspunkt i den traditionella sonatformen, samtidigt som den ligger till grund för den nya genren ”symfonisk dikt”. Kapitlet studerar dessutom receptionen från då Grieg började ta med I höst på sina konsertprogram över två decennier efter dess tillkomst. Genom analys av partitur försöker kapitlet också avslöja hur den 22-årige Grieg gick till väga för att skapa en ”norsk” musik. Senare valde han antingen att skriva arrangemang – i två fall variationsstycken – direkt baserade på folkmusik eller att komponera musik som i större eller mindre utsträckning upplevdes ha ”rötter i norsk tonkänsla, men utan att vara ett direkt lån från folkmusik”. I höst är därmed ett unikt exempel på att Grieg använder båda metoderna sida vid sida, i ett och samma verk.

AB - Konsertuvertyren I höst (1866), opus 11, är ett av Edvard Griegs tidigaste orkesterverk. Den lyfts ofta fram som det tidigaste exemplet på direkt användning av norsk folkmusik i Griegs verk. Grieg höll tillbaka verket i över 20 år innan det upp fördes. I Höst har inte fått någon stark position i konsertkanon efter Griegs död 1907. En närmare granskning av I höst visar den unge Griegs möjliga vägval då han under 1860-talet successivt bröt sig ur Leipzigtraditionen för att utveckla ett mer norskt eller nordiskt tonspråk. Hur kunde en ung kompositör göra det i praktiken? Kapitlet utforskar Griegs bakgrund, inspirationskällor och vägval då han lade om sitt tonspråk. På vilket sätt kunde folkmusikinslag användas som ett direkt citat eller som en inspirationskälla för hans musikaliska uttryckssätt? I kapitlet diskuteras vad det innebar att han valde att skriva en konsertuvertyr, historiskt sett en ”Janus-genre” som tar sin utgångspunkt i den traditionella sonatformen, samtidigt som den ligger till grund för den nya genren ”symfonisk dikt”. Kapitlet studerar dessutom receptionen från då Grieg började ta med I höst på sina konsertprogram över två decennier efter dess tillkomst. Genom analys av partitur försöker kapitlet också avslöja hur den 22-årige Grieg gick till väga för att skapa en ”norsk” musik. Senare valde han antingen att skriva arrangemang – i två fall variationsstycken – direkt baserade på folkmusik eller att komponera musik som i större eller mindre utsträckning upplevdes ha ”rötter i norsk tonkänsla, men utan att vara ett direkt lån från folkmusik”. I höst är därmed ett unikt exempel på att Grieg använder båda metoderna sida vid sida, i ett och samma verk.

M3 - Kapitel

SN - 978-952-389-078-7

SP - 147

EP - 171

BT - Strömningar: Musik, kultur och världar i rörelse

A2 - Ahlsved, Kaj

A2 - Nyqvist, Niklas

A2 - Djupsund, Ros-Mari

PB - Åbo Akademi University Press

CY - Åbo

ER -