Abstract
Vad är egentligen en berättelse? Vilket slags kunskap om människans liv erbjuder narrativ? Dessa frågor ställs på sin spets när narrativ medicin introduceras i hälso- och sjukvårds kontext. I denna artikel skisserar jag en ”kritik” av narrativiteten och argumenterar för att berättelsen inte erbjuder en ny och bättre kognitiv grundval för hälso- och sjukvården än det dominerande bio-medicinska paradigmet, utan i stället bör ges en förmedlande roll utifrån förmågan att koppla samman de ”två kulturerna”. Den mänskliga tiden framträder som en ”tredje” historisk tid, där berättelsen skriver in den fenomenologiska tidserfarenheten i den objektiva kosmologiskt grundade tiden. Den ”brutna” ontologi och den sårbarhet som kan sägas vara utmärkande för en sådan narrativ förmedling säger också något viktigt om människans grundläggande villkor – och hennes egen sårbarhet.
| Original language | Swedish |
|---|---|
| Pages (from-to) | 280-291 |
| Number of pages | 12 |
| Journal | Socialmedicinsk tidskrift |
| Issue number | 2024/3 |
| Publication status | Published - 2024 |
| MoE publication type | A1 Journal article-refereed |