Den sköna anden och det fula tinget: Inledning till en essä om modern estetik

Fred Andersson analyserar den moderna estetiken utgående från Kant och Hegel. Att människan enligt Kant inte var någon tabula rasa – och att subjektet sattes i objektets ställe – innebar att själva studiet av estetik fick en ny innebörd och att man även började räkna med existensen av en tidigare okänd kategori: Konst. Andersson visar hur konstens begrepp hos Kant var intimt sammankopplad med skönhetens, samtidigt som bedömningen av något som Konst, och som skönt, helt och hållet var subjektiv. Hegels estetik å sin sida upprättade tre ”stationer” för det estetiska studiet: definitionen av konstens sanna väsen, systematisering av konstformer och de olika konstformernas historiska utveckling. Hos Hegel är konstens innehåll av andlig art och den förandligade färgytan framstår enligt denna teori som den visuella konstens högsta manifestation.