Abstract
De försvinnande spårens poetik är en avhandling i filosofi som undersöker hur litteraturens etiska möjligheter – eller omöjligheter – kommer till uttryck, i första hand hos Emmanuel Levinas, i andra hand hos Fjodor Dostojevskij. Avhandlingen undersöker hur Levinas konstkritik tar form från hans tidiga filosofiska essäer inklusive Totalitet och oändlighet fram till hans senare verk. I sitt sena verk introducerar Levinas en distinktion mellan det han kallar Sägandet och det Sagda. Medan det Sagda är innehållet i det talade och skrivna språket, innebär Sägandet ett förspråkligt tilltal: ett etiskt språk före orden. Levinas tankefigur om Sägandet och det Sagda öppnar upp möjligheten att också skönlitteraturen kunde bära eller åtminstone bära spår av det etiska. Den andra delen berör Fjodor Dostojevskijs sätt att undersöka ansvarsfrågan i sina romaner, främst i Bröderna Karamazov. Jag läser Dostojevskijs roman som ett exempel på det Levinas kallar ett Sägande, eller närmare bestämt som en filosofisk roman som uppenbarar strukturen hos det levinasiska Sägandet. Därigenom försöker jag också exemplifiera litteraturens etiska möjligheter.
| Original language | Swedish |
|---|---|
| Qualification | Doctor of Philosophy |
| Awarding Institution |
|
| Supervisors/Advisors |
|
| Award date | 14 Oct 2025 |
| Place of Publication | Åbo |
| Publisher | |
| Print ISBNs | 978-952-389-096-1 |
| Electronic ISBNs | 978-952-389-097-8 |
| Publication status | Published - 27 Sept 2025 |
| MoE publication type | G4 Doctoral dissertation (monograph) |