Att medverka till barns självutveckling

Märta Sandvik

Research output: Chapter in Book/Conference proceedingChapterScientificpeer-review

Abstract

Utifrån en humanistisk livssyn kan människans självutveckling ses som det ultimata pedagogiska målet. Det är i mötet med andra människor som barns själv utvecklas, genom spegling och idealisering. Syftet med denna artikel är att visa på vad pedagogers uppgift att stöda en positiv utveckling av små barns själv-i-relation kan innebära i pedagogisk praxis, utifrån en självpsykologisk teoribildning. Detta exemplifieras genom tolkning av tre videofilmade episoder ur pedagogers och barns vardag. För att läsaren skall förstå tolkningarna ges först en kortfattad skiss av självets uppbyggnad och utveckling liksom också av självobjektens betydelse enligt självpsykologisk teori, samtidigt som modeller av det tredimensionella självet och motsvarande självobjekt presenteras. De tre videobandade observationerna disku- teras med hänsyn till pedagogers förmåga – liksom också deras oförmåga och underlåtenhet – att fungera som självobjekt och stärka barnens själv-i-relation. Slutligen diskuteras hur denna förmåga kunde främjas genom utbildning och fortbildning.

Original languageUndefined/Unknown
Title of host publicationForskningsperspektiv på barnträdgårdslärares professionalism
EditorsEva Ahlskog-Björkman, Ann-Christin Furu
PublisherÅbo Akademi, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier
Pages55–71
ISBN (Electronic)978-952-12-3280-0
ISBN (Print)978-952-12-3279-4
Publication statusPublished - 2015
MoE publication typeA3 Part of a book or another research book

Cite this